HISTORIK ÖVER FÖRENINGEN ÖSTGÖTAFLICKORNA
I STOCKHOLM
Föreningen Östgötaflickorna i Stockholm var inte någon förening från starten. Den startade egentligen som en syjunta. Den 20 november 1936 tog Augusta Hazelius och Amelie von Scheele initiativet till att inbjuda alla flickor från Östergötland som då bodde i Stockholm till en träff. Dessa två kvinnor är vår förenings regelrätta grundare. Det var en liten krets av goda vänner som träffades över en kopp kaffe och med ett handarbete för att prata om sina minnen från hembygden i Östergötland. Man kan säga att de startade en östgötsk syjunta i Stockholm. Augusta Hazelius avled år 1956.
Tanken var också att bevara sina östgötska traditioner och att tala hembygdens dialekt. Till det första mötet inköptes noterna till Östgötasången för att kunna sjunga den tillsammans vid träffarna. Den traditionen lever kvar fortfarande och idag sjungs Östgötasången vid varje årsmöte och vid jullunchen. Från början träffades inte Östgötaflickorna så ofta – det blev en eller kanske två gånger om året.
Två medlemmar, Dagmar Ekelund och Hildur Lagercrantz, föreslog år 1948 att det borde bildas en riktig förening av deras ”syjunta”. Vid sammankomsten den 25 oktober 1948 beslutade gruppen att ansöka om att bli förening. Detta medförde en massa administrativt arbete som tog ett antal år. De flesta av kvinnorna var ju yrkesarbetande vilket gjorde att de – då som nu – inte hade så mycket tid över till föreningsarbetet. I de handlingar som genomgåtts har framkommit att allt var klart med föreningsbildning och stadgar år 1949 eller möjligtvis år 1950.
Föreningen fick namnet ”Föreningen Östgötaflickorna i Stockholm”. Dagmar Ekelund blev föreningens första ordförande och år 1953 övertog Gerd Bouveng ordförandeskapet.
I ursprunget av stadgarna anges det att föreningens syfte skulle vara att hålla ihop kamratkretsar från olika östgötabygder genom att ordna ett sammanträde/samkväm varje år. Förutom denna träff har föreningen varje år haft ett årsmöte med sedvanliga årsmötesförhandlingar och med val av styrelse. Regelrätt kallelse skickades ut till medlemmarna först år 1956.
Efter årsmötesförhandlingarna bjöds på olika former av underhållning såsom föredrag om något intressant och aktuellt ämne eller också var det sång och musik. Givetvis bjöds det också något gott att äta. Från början var förtäringen av enklare slag i form av kaffe med hembakat bröd. Detta utvecklades så småningom till tesupé och därefter till det som vi har idag, med en god middag och därtill ett glas vin för den som vill ha.
Det första årsmötet efter att föreningsdiskussionerna kommit igång, hölls år 1948 på Hushållsskolan Margaretha. Därefter har årsmöten hållits på bl a Läkarhuset och på hotell Gillet. Fr o m år 1966 har föreningen haft sina årsmöten på Operaterrassen.
År 1956 firade Föreningen Östgötaflickorna i Stockholm sin 20-åriga tillvaro. Till 20-årsjubileet hade framställts en medlemsmatrikel. Under de senare åren hade det strömmat till en mängd östgötskor som inflyttat till Stockholm. Det var förväntansfulla flickor från alla delar av vårt landskap. Redan i hissen upp till festsalen träffades gamla bekanta som efter några ögonblick föll in i sitt östgötamål.
Matrikeln från 1956 omfattar 373 medlemmar i föreningen vilket tydde på att föreningen hade en funktion att fylla. År 1956 var medlemsavgiften 2 kr /år och föreningen hade så god ekonomi att en ordförandeklubba kunde inköpas. Nu är medlemsavgiften 100 kr om året.
År 1966 firade Föreningen Östgötaflickorna i Stockholm sitt 30-årsjubileum på Operaterrassen och detta uppmärksammades faktiskt med ett reportage om föreningen i tidningen Hänt i Veckan. Louise Ulfhielm var under denna tid ordförande i föreningen.
Från starten hade föreningen sina träffar på hösten. Så blev det också med årsmötena – de hölls i oktober. Fr o m år 1979 ändrades detta i stadgarna och årsmötena genomförs senast i april varje år. En av anledningarna till förändringen var att föreningen hade årsfesterna tillsammans med ”Föreningen Linköpingspojkarne”. Föreningarna genomförde förhandlingarna var för sig och hade därefter gemensam årsfest. Detta var väldigt trevligt men av olika skäl gick det inte att genomföra i längden. Nu har föreningarna årsmöten var för sig. Men har i gengäld en del gemensamma aktiviteter under året.
Under årens lopp har föreningen varit livaktig i samhällsdiskussionerna i och om Östergötland. Föreningen höll t ex ett upprop för bevarandet av Linköpings Gamla stadskärna i samband med saneringen av Stora Torget i Linköping. Detta medförde reportage om Föreningen Östgötaflickorna i Stockholm både i Östgöta Correspondenten och i Sv Dagbladet. Östgötaföreningarna i Stockholm planerade också ett ”Östergötlands hus” i Stockholm men vår förening sade nej till att vara med eftersom det skulle kosta föreningen för mycket.
Föreningen Östgötaflickorna i Stockholm har också gjort andra minnesvärda saker för sin hembygd. Föreningen har delat ut stipendier till duktiga östgötaflickor och även givit bokverk till skolbibliotek i flera skolor i Östergötland. Von Lingens gård i Gamla Linköping har fått ljusstakar och Kommunala flickskolan i Norrköping har fått en fin tavla.
Två av Östergötlands landshövdingar har varit på besök på i samband med föreningens årsmöten. Per Eckerberg besökte föreningen när han tog emot ljusstakarna till von Lingens gård och Björn Eriksson höll ett bejublat föredrag om hur det var att vara landshövding i Östergötland trots att han själv inte är östgöte.
Att tala vår dialekt är ju ett sätt att bevara vårt Östergötland i oss. Redan år 1959 besökte en rektor från Vadstena (Vasstena) föreningens årsmöte. Han kåserade över hur vi östgötar talar. Under första delen av 2000-talet anordnades trivselkvällar där medlemmarna läste och berättade egna historier och minnen på östgötska. Det var trevliga kvällar och alla skrattade mycket.
Föreningens syfte är också att anordna träffar med östgötsk anknytning. Föreningen har besökt en östgötsk konstnär, haft en dag på Skansen – benämnd Skansendagen – där medlemmarna guidades till de hus och områden på Skansen som har östgötskt ursprung. Medlemmarna blev då bjudna på Östergötlands landskapsrätt vilket är Raggmunk med fläsk och lingon.
Kulturella inslag på senare tid har varit Riddarhuset, Bååtska palatset, Waldemarsudde m fl.
På Nalen fick medlemmarna dansa till Söderköpings storband och i Seglora kyrka framträdde Leif Kronlund och hans fru Dagmar.
Nedanstående ”Östgötaflickornas visa” från år 1958 skrevs av Greta Westfeldt. Hon har gjort både text och musik, under sign. ”Soleil”. Eftersom det nu inte finns någon som kommer ihåg melodin har texten lästs som en dikt.
Nu är det höst (vår)
Tänk, vilken tröst,
Och Östgötaflickorna kommer vart år
Och bjuder på té (supé, buffé)
Och låter oss se, höra och lära om östgötabygd.
Underbar sång vi hört mången gång.
Östgötaflickor och pojkar är bra;
Så får vi prata –
Vårt modersmål prata-
Och prata och prata och prata igen.
Refräng:
Minns Ni
Blåklint och gula fält
Minns Ni
Skogarnas gröna tält,
Minns ni
Långa förtjusande, varma berusande nätter och dar.
Östergyllene minnena
Kom kom friska upp sinnena
Stanna, stanna, stanna och bliv hos oss kvar.
Ovanstående historik är framtagen och nedtecknat från befintliga protokoll och anteckningar av Annica Klasson.
December 2010
