Östgötasången
Så grant står Östergyllen i sommarfager prakt,
och skördarna de gyllene de bölja.
Väl hundra vita kyrktorn på slätten hålla vakt
längs insjöstrand där glittervågor skölja.
Ej finns en nejd så härlig, så solig som vår bygd,
där gamla minnen sova i gröna björkars skygd,
vårt barndomshem, vårt fagra Östergyllen!
Hör skogen susar sägner från forntids dunkla natt,
ty här bröts tidigt bygd av våra fäder,
som, raka uti ryggen, var herre för sin hatt,
ej väjde fegt för storm och hårda väder.
I deras öppna sinne ej någon falskhet sov,
vi äro fädren lika, östgötar, gudskelov!
Och vårt Du är, du fagra Östergyllen!
När vårdkaseldar brunno, ej tröto män med svärd
till hemmens värn på slätter och i skogar.
Nu väntas nya stordåd av sönerna som gärd.
Så framåt då till kamp vid harv och plogar!
Må gyllne skördar vagga i gröna björkars skygd!
Ej finns en nejd så härlig, så solig som vår bygd,
vårt barndomshem, vårt fagra Östergyllen!
Trad.
Text: Sten Granlund
Fjärde versen är Kindaversen, författare ev Manneberg:
I söder finnas skogar och sjöar, berg och dal,
en fager bygd och rik på gamla minnen.
I våra hembygdssånger ej ofta förd på tal,
den bygden likväl tjusar våra sinnen.
Där fordom folken möttes till blodig fejd och strid,
numera råder endräkt, förnöjsamhet och frid!
Vi älska dig! O Kindabygd, du väna!
